kvinniskan

Den senaste debatten kring genus och ordet hen har enligt mig spårat ur totalt. Varför blir människor så upprörda? Många blir upprörda över att enskilda personer uppfostrar sina barn mer eller mindre könsneutralt, personer som inte försöker övertyga andra människor att göra precis som dem. På debatt liknade en kvinna en mammas uppfostran vid barnmisshandel. Just för att hon försökte uppfostra sitt barn till att inte mallas in i flicka eller pojke. Många bekanta fnyser åt ordet hen och andra skriver på facebook att de inte kan förstå varför tjejer inte kan få vara tjejer och killar vara killar. Dessa påhopp som jag hör från folk till höger och vänster har många gånger sin grund i att EN person har valt att leva könsneutralt. Eller att TVÅ föräldrar strävar efter att uppfostra SITT /läs inte allas/ barn på ett könsneutralt sätt.

Det har gått för långt denna gång. Ingen människa förtjänar min respekt när de uttalar sig som så att just deras sätt att uppfostra ett barn är det enda som gäller. En kvinna skrev på facebook att hon minsann var tvungen att nu få ut sitt agg mot dessa föräldrar och att tjejer ska uppfostras kvinnligt och att killar SKA leka med bilar i blå kläder. Ja men visst, uppfostra ditt barn på detta sätt, (vi får ju hoppas att du föder ett barn med sött utseende, som är heterosexuellt och har de intressen som du bestämmer) men ta dig inte rätten att säga till alla föräldrar att uppfostra sina barn som du tycker. Då förtjänar du enligt mig ingen respekt.

Jag har två underbara syskonbarn, två små killar. På melodifestivalen bar de klänningar och vi dansade runt och skrattade. De fick måla sina naglar och de sprang omkring och visade glatt naglarna. De leker även med bilar. Ena killen älskar bilar och har hur många som helst. Men de har också dockor och barnvagn, de har dammsugare och de har musikinstrument, ja de har en massa, och de får välja sjävla vad de vill använda.

kom inte å säg till mig att mina små älskade killar är konstiga. De är två år och hur glada och underbara som helst. Kom inte till mig och säg att jag måste uppfostra min son att bli HAN med allt vad det innebär eller min dotter till att bli HON med allt vad det innebär, annars är det lika med att jag misshandlar mitt barn.. Jag kommer inte att kalla mitt barn för HEN men jag vill att hon/han blir betraktad som hen, som en människa med en egen vilja. Med en egen vilja som så lite som möjligt är styrd av samhällets mallar. Jag fattar inte att det är så svårt att förstå? Visst kan man ha synpunkter, men det är ju löjligt hur vissa folk reagerar på det här.

Jag trodde inte att jag skulle behöva skriva ett inlägg ur detta försvarsperspektiv, inte 2012, inte i Sverige. Läs för övrigt om ni vill Hanna Fridens inlägg om barns vilja:

http://www.hannafriden.com/politik-samhalle/feminism-politik-samhalle/vilket-barn-valjer-utanforskap-och-olycka-framfor-vanskap-och-lycka/