vi kvinnor är så jävla bra
What to write...
Bakfull och en aning djup känner jag mig just nu. Sitter och funderar på vad människor skulle prata om om vi inte hade vi/dom tänkandet, manligt kvinnligt.. skulle vi inte kunna konversera med varann? tomma människor.
En ovis man sade "Det är kunskapen som för oss samman"... han babblade om att han råkade åka till rinkeby en gång och gav mig en äckelkommentar av något slag som denna "där kan dom ju inte ens prata svenska".. och fortsatte sedan att snorkigt upphöja sig själv, "yey jag kan iaf prata svenska så jag tillhör överklassen" struntprat typ
Det är fördomar som skiljer oss åt, okunskap, så långt kan jag sträcka mig, Men att känna gemenskap när överklassen sitter å snackar en massa skit och uppskattar varann med en skål och gubbiga respektingivande blickar känns inte som min grej.
Jag skulle hellre va tiggare än o sitta med i hans gemenskap och hans kunskapsgäng (han verkade för övrigt rätt puckad). Snobberi o överklassmanèr uppskattas inte.
Sen va ere med er män som inte tycker det är okej att vi kvinnor blir upprörda över kvinnoförtrycket? OAVSETT om det tar sig uttryck i en snorkig gubbkommentar eller en våldtäkt?? Hur fan har ni tagit er rätten att bestämma vad för slags förtryckande, förnedrande gärningar vi ska blir upprörda över eller inte? Det verkar som ni vill vara kungar och bestämma överallt men jag kommer alltid bli förbannad och upprörd över kvinnoförtryck, dolt, synligt, hemskt, vardagligt vad som. Själva grejen är ju den extrema MÄNGD av alla mäns kvinnoförnedrande handlingar som finns. Att man dagligen ska stöta på en massa skit oavsett om det är hemsk skit eller hemskare skit..
Igår hände en trist grej, (kvällen var för övrigt mkt lyckad, kul att återse massa folk från gymnasiet, alla har blivit så stoora :).) En kille kommer fram och säger att han skulle knulla mig i anus.. Ställd och upprörd berättar jag för min pojkvän. Det första han gör är att börja diskutera med det här äcklet, utan att ens se till att JAG var okej. Sen står jag där i ett hörn och väntar sen går jag och ställer mig bredvid och hör att äcklet gång på gång ber om ursäkt till.... min pojkvän!! AHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH Jag tror inte att ni män i era vildaste fantasier kan förstå hur förnedrande detta var. Försök föreställ er en liknande situation där du (mannen) är den som får bemöta den här kommentaren, lägg sedan till att hela samhället bygger på en förtryckande mentalitet som slutar i att du blir offer för den bara för att du har en kuk...ni kan inte föreställa er
Vill påpeka att det var väl snällt av min pojkvän att säga till honom, men jag blir ändå så upprörd, det viktigaste, vid den tidpunkten efter jag berättat var tydligen inte att kolla om JAG var ok, utan att äcklet skulle må kasst..
Den allmänna synen att "mannen ska beskydda sin kvinna" ska jag nog forska lite mer om.
jaja kanske en aning oklart vad jag vill få fram, men jag försöker diskutera runt det som händer kring mig och sätta in det i ett feministiskt perspektiv helt enkelt.
MAN KVINNA
stark svag
stor liten
För övrigt är kvinnoidealet extreeeeem smalhet.. skörhet, smala ben, smal mage, små axlar, smärt. Varför tänder män på det? Ett sätt för mannen att känna makt och styrka? kunna ha kvinnans midja mellan sina händer, kunna ha båda hennes handleder i en hand... Jag vet att många kan känna sig förbannade och inte hålla med mig, men jag vill ändå att folk inte ska kasta bort det jag skriver utan att först fundera, vad är det som styr oss människor? Hur bemöteer vi varandra? Finns det något som faktiskt går att ändra så att kvinnan ses mer som en människa än som kvinna? Skörhet.. JAG VILL INTE VARA SKÖR!
Bakfull och en aning djup känner jag mig just nu. Sitter och funderar på vad människor skulle prata om om vi inte hade vi/dom tänkandet, manligt kvinnligt.. skulle vi inte kunna konversera med varann? tomma människor.
En ovis man sade "Det är kunskapen som för oss samman"... han babblade om att han råkade åka till rinkeby en gång och gav mig en äckelkommentar av något slag som denna "där kan dom ju inte ens prata svenska".. och fortsatte sedan att snorkigt upphöja sig själv, "yey jag kan iaf prata svenska så jag tillhör överklassen" struntprat typ
Det är fördomar som skiljer oss åt, okunskap, så långt kan jag sträcka mig, Men att känna gemenskap när överklassen sitter å snackar en massa skit och uppskattar varann med en skål och gubbiga respektingivande blickar känns inte som min grej.
Jag skulle hellre va tiggare än o sitta med i hans gemenskap och hans kunskapsgäng (han verkade för övrigt rätt puckad). Snobberi o överklassmanèr uppskattas inte.
Sen va ere med er män som inte tycker det är okej att vi kvinnor blir upprörda över kvinnoförtrycket? OAVSETT om det tar sig uttryck i en snorkig gubbkommentar eller en våldtäkt?? Hur fan har ni tagit er rätten att bestämma vad för slags förtryckande, förnedrande gärningar vi ska blir upprörda över eller inte? Det verkar som ni vill vara kungar och bestämma överallt men jag kommer alltid bli förbannad och upprörd över kvinnoförtryck, dolt, synligt, hemskt, vardagligt vad som. Själva grejen är ju den extrema MÄNGD av alla mäns kvinnoförnedrande handlingar som finns. Att man dagligen ska stöta på en massa skit oavsett om det är hemsk skit eller hemskare skit..
Igår hände en trist grej, (kvällen var för övrigt mkt lyckad, kul att återse massa folk från gymnasiet, alla har blivit så stoora :).) En kille kommer fram och säger att han skulle knulla mig i anus.. Ställd och upprörd berättar jag för min pojkvän. Det första han gör är att börja diskutera med det här äcklet, utan att ens se till att JAG var okej. Sen står jag där i ett hörn och väntar sen går jag och ställer mig bredvid och hör att äcklet gång på gång ber om ursäkt till.... min pojkvän!! AHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH Jag tror inte att ni män i era vildaste fantasier kan förstå hur förnedrande detta var. Försök föreställ er en liknande situation där du (mannen) är den som får bemöta den här kommentaren, lägg sedan till att hela samhället bygger på en förtryckande mentalitet som slutar i att du blir offer för den bara för att du har en kuk...ni kan inte föreställa er
Vill påpeka att det var väl snällt av min pojkvän att säga till honom, men jag blir ändå så upprörd, det viktigaste, vid den tidpunkten efter jag berättat var tydligen inte att kolla om JAG var ok, utan att äcklet skulle må kasst..
Den allmänna synen att "mannen ska beskydda sin kvinna" ska jag nog forska lite mer om.
jaja kanske en aning oklart vad jag vill få fram, men jag försöker diskutera runt det som händer kring mig och sätta in det i ett feministiskt perspektiv helt enkelt.
MAN KVINNA
stark svag
stor liten
För övrigt är kvinnoidealet extreeeeem smalhet.. skörhet, smala ben, smal mage, små axlar, smärt. Varför tänder män på det? Ett sätt för mannen att känna makt och styrka? kunna ha kvinnans midja mellan sina händer, kunna ha båda hennes handleder i en hand... Jag vet att många kan känna sig förbannade och inte hålla med mig, men jag vill ändå att folk inte ska kasta bort det jag skriver utan att först fundera, vad är det som styr oss människor? Hur bemöteer vi varandra? Finns det något som faktiskt går att ändra så att kvinnan ses mer som en människa än som kvinna? Skörhet.. JAG VILL INTE VARA SKÖR!
Kommentarer
Postat av: Anonym
inte lätt att vara pojkvän...säga och göra rätt.....varför berätta om du inte villle ha en reaktion?kvinnor och män är olika kommer vi aldrig ifrån...finns så många fina killar/män som mår dåligt i förhållande mm.mm..
Trackback
