Ilskan
Feminism ska inte utesluta någon som vill kämpa för kvinnans rättigheter. Det finns många olika teorier om hur man ska gå tillväga för att nå ett jämställt samhälle. (ett av de sämre enligt mig är ekonomigubbarnas teorier om att vi ska låta allting ha sin gång och inte göra någonting...)
Feminister ska inte utesluta andra tjejer som vill uppnå samma sak, jämställdhet. Vi tjejer lever alla i denna mansdominerade värld, hur vi personligen tacklar den kan variera.
Man ska inte visa sig bätte än någon annan, på ett sätt som upphöjer sig själv och sitt ego, man ska istället använda den kunskap man har till att försöka förmedla den. Det går oftast inte om man kör "himlamedögonen" taktiken. Däremot har jag full förståelse för den starka irritation som uppkommer när man diskuterar med någon som inte anser sig vara feminist, eller tycker att vi redan har ett jämställt samhälle.
Tro mig, jag blev så förbannad att jag skrek högt i tunnelbanan "JAA DET E JU SJÄLVKLART ATT JAG VILL BLI VÅLDTAGEN AV ALLA MÄN" (diskuterade den del av förtrycket där kvinnan i vissa situationer ses som medvållande/förövaren, då en man våldtar henne).
Förargelsen behövs, irritationen behövs, som en sporre till att fortsätta kämpa. Men man får inte använda den på fel sätt. Jag ångrar dock inte att jag skrek i tunnelbanan eller alla män som jag slått ner*.
Kram
(* skämt..)
